Kroppskontakt


Levande ting tycker jag är väldigt fascinerande, allt från den minsta amöba till gigantiska blåvalar. Att allting bara fungerar. Människokroppen inte minst – hur den kan reparera sig själv, eller få hjälp av läkare och kirurger. När jag var yngre arbetade jag en kort period på ett sjukhus, där fick jag för första gången i mitt liv se en död människa. Det var en märklig upplevelse, trots att det egentligen borde vara det naturligaste i världen.
I helgen besökte jag “Bodies” utställningen i Köpenhamn – det var en klart fascinerade och lite skrämmande upplevelse. En parad av specialbehandlade döda kroppar och utsnitt från riktiga människor. Jag kunde inte låta blir att undra över hur många kroppar som använts till utställningen och hur många försök som misslyckades, som ingen fick se. Dock var det ändå ett förundrande perpektiv på människokroppen. Det gav ett begrepp om storlek och form – från minsta nervtråd till de största organen i kroppen, men även hur cancer kan se ut och många andra ganska vanliga sjukdomar som kan drabba oss människor.

Continue reading Kroppskontakt

K-k-kill mee…


Jag hade hört talas om den. Vinterkräksjukan. Vårkräksjukan. Sommarkräksjukan. Kräkelikräksjukan, eller kort och gott kräkis. Kärt barn har många namn. Nära och kära har varit drabbade. En morgon kroknade jag totalt och rullade ihop mig till en boll och var övertygad om att jag åkt dit. Jag frös som en nyduschad nakenhund på Antarktis. Illamående försökte jag komma på var hinken var någonstans, förmodligen glömd nere i tvättstugan. De som någongång drabbats av kräkis brukar säga att man förvandlas till en okontrollerbar vulkan av oläckerheter och bara vill dö. Jag låg oroligt och väntade på att jag skulle explodera, men det var lyckligtvis en blindgångare den här gången. Yey.

Continue reading K-k-kill mee…